Design förändrar våra liv
Att skapa så här exemplariskt enkla gränssnitt behandlas bland annat i boken “Don’t Make Me Think” av Steve Krug. Titelns uppmaning är att design ska hjälpa användaren att ha momentum och inte behöva stanna upp och tveka om det är rätt eller fel väg. Det är här vi har en paradox: AI som ChatGPT är så enkelt att använda, men vi önskar att det fanns svar på vad vi borde använda det till och inte.
Design är transformativt. Det betyder att formen på våra tjänster och verktyg förändrar våra liv – på riktigt. Ett enkelt exempel är att titta på sociala medier: Ett inlägg kan bli början på en revolution. AI har redan förändrat hur vi arbetar, kommunicerar och fattar beslut. Vidare så skapar AI:s snabba avancemang stressen som leder till en ekokammare där samma sak sägs om och om igen. För att bryta sig ur detta är det hög tid att designa vår uppmärksamhet och eftertänksamhet och ta kontroll över sättet vi ställer oss själva frågor om AI.
Designen finns i frågorna du ställer.
När jag jobbade på ett designforskningsinstitut hade jag en mentor som gav mig en viktig lärdom som jag alltid återkommer till: att tänka på vad jag tänker på med jämna mellanrum. Inom design kallas det att man har en reflectice practice. Man tar ett kliv tillbaka och upptäcker saker som ligger i marginalen. Jag får en chans att se vilka fördomar som hindrar mig från att lösa rätt problem.
Bra frågor har kraften att drabba oss och vårt sätt att tänka. Rätt fråga kan till och med vara halva lösningen. Men för att formulera bra frågor måste vi hitta fokus genom att ha samtal med oss själva. Både som individer men också som organisationer.
Att designa vår uppmärksamhet
Hur vi fokuserar och tänker tillsammans i en grupp kan designas. Det handlar om hur vi strukturerar möten, vad vi läser innan vi ses, och hur vi fördelar ordet.
Visst låter det motsägelsefullt att ”stanna upp” för att ”tänka” på hur vi tänker tillsammans, när känslan är allt går fortare och vi riskerar att hamna efter om vi inte börjar agera nu? Egentligen så menar jag inte att man ska sitta tyst och stilla i ett rum och vänta ut utvecklingen av AI. (Även om jag tror att många av oss skulle må bättre av att sätta oss i tysta rum oftare, generellt.)
Nej, det här handlar om att göra en investering i att justera kompassen till nyttorna vi vill skapa, i stället för tekniken i sig. På så sätt undviker du symptomatisk problemlösning, blir mer klartänkt och mindre reaktivitet.