Historiskt sett tar det 10 år att få fram ett godkänt vaccin. Men i december 2020, ganska precis ett år efter att det första fallet av Covid-19 upptäcktes i Kina, var Pfizer-Biontech först i världen med att få ett vaccin mot viruset godkänt för nödbruk. Hur lyckades Pfizer ta fram detta vaccin i sådan rekordfart? Malin Parkler berättar.
– Man kan säga såhär, “all hands on deck”. Grunden är väldigt många timmar och otroligt stort engagemang. Sen spelade självklart andra faktorer in väldigt tydligt. Först, värdet av en stark organisation och partnerskap. Man ska inte tro att man kan göra allting själv, utan en forskningsinstitution ska byggas på starka partnerskap. Samt, gedigen lång erfarenhet av produktion, modern teknologi, och digitalisering.
– Det var även en “Just do it”-mentalitet. Det krävdes även beslutsamet, att vi dedikerat gav oss in i det och inte backade ur eller gav upp.
“Partnerskap är fundamentalt i en kris”
Partnerskapet är en av de stora förändringar som skett i branschen under pandemin. Malin förklarar att samarbetet mellan sjukhus, myndigheter och forskningsinstitutioner var en av de mest värdefulla byggstenarna vid vaccinutvecklingen. Genom att inte lägga alla resurser internt, utan istället ta hjälp externt, kunde man snabbt få tag i spetskompetens när man behövde den vilket underlättade arbetet. Malin fortsätter förklara.
– Alla företag som arbetade med att få fram ett vaccin delade sin data direkt med varandra. Man krokade arm för att det skulle gå så fort som möjligt. De kinesiska forskarna delade även den genetiska koden till viruset till den globala forskningsvärlden redan i januari, vilket underlättade mycket förstås.
– Idag är minst 50% av våra resurser inom forskning på partnerskap och då är det akademi, små företag, stora företag osv. Man letar utifrån de områden vi fokuserar på. Vad är vi själva starka inom? Vad behöver vi ny kompetens inom? Vilka nya teknologier finns det som kan vara bra för oss? Finns det andra som är bättre än oss och som vi därför bör skapa partnerskap med?
Vi har digitaliseringen och tekniken att tacka
Det genuina intresset för ny teknik, att alltid ha ett ögat på utvecklingen samt digitaliseringen var faktorer som bidrog till rätt förutsättningar för vaccinets framfart.
– Tittar vi på digitaliseringen är ju information i realtid så viktigt! Vi hade ett “mission control power” med dashboards som uppdaterades flera gånger om dagen som vi tittade på hela tiden. Dessutom, för att snabbt kunna få denna data var artificiell intelligens (AI) en stor del. AI spelade också en stor roll i den snabba processen för att kunna behandla stora mängder data. Vi hade två stycken mjukvaror som arbetade. Först, en mjukvara som letade felaktigheter och signaler i data löpande. Vi hade 44 tusen patienter och miljoner av datapunkter för att snabbt kunna fånga upp om det var någon biverkan eller avvikelse i ett studiecenter som man behövde undersöka. Den andra mjukvaran hade vi fångat upp efter ett hackathon som handlade om att tvätta data. Det tar i vanliga fall 30 dagar för forskarna, men nu tog det 22 timmar. Ett annat problem vi hade var att vaccinet behövde vara kallt eftersom det är så instabilt. Därför packar vi vaccinet i frysboxar med GPS-sändare och temperaturmätare så att man kan följa det och se vilken temperatur det håller, vilket är viktigt för kvalitén. Så digitalisering, data, och teknik hjälper till överallt.
Vad är egentligen ett mRNA-vaccin?
– mRNA står för messenger RiboNucleic Acid. Förenklat kan man säga att det är en budbärare som bär med sig ett recept för att cellen ska kunna tillverka någonting. Det man gör är att man tar virusets genetiska kod och skickar in receptet i RNAt som tar sig till cellen och låter den jobba och producera. Det fina är att eftersom mRNA är instabilt upplöses den sen så att det inte finns några rester kvar. Så när cellen har producerat vaccinet själv så upplöses det.
Involvera vården mer i ledning och styrning
Det finns mycket att lära av arbetet som skedde under vaccinutvecklingen av Covid-19 som kan vara till användning för potentiellt kommande pandemier eller forskningsstudier. Förutom det starka samarbetet, självklarheten att dela data och att ha teknik tillgänglig, spelade de regulatoriska myndigheterna en viktig roll. Tidigare har processerna för analys och godkännande varit jättelånga och ineffektiva. Under pandemin hittade man smidigare lösningar där myndigheterna kunde kontrollera data samtidigt som forskarna själva analyserade resultaten. En annan sak som blivit tydlig är hur duktig vården är på att ställa om, och hur bra resultaten blir när där de själva får vara med och påverka. När de som besitter kunskapen är med och leder blir det bättre resultat. Därför bör vården involveras mer i ledning och styrning framöver.
