I Sverige är vi ganska duktiga på engelska. Många av oss pratar till och med gärna engelska. Detta kan göra att vi undermedvetet förutsätter att vi förstår en text. Tänk er följande text:
”Mary had a little lamb”.
Instinktivt tänker vi att vi förstår ganska väl vad denna mening innebär. Men har du funderat över vad som händer när vi lägger betoningen på olika ord? Ändrar det innebörden i text? Det finns en risk att det gör det. Framförallt, när ytterligare information saknas kommer våra hjärnor fylla på med den information som vi undermedvetet tycker saknas. Låt oss titta på detta.
”Mary had a little lamb”. Genom att lägga betoningen på ”Mary” skulle man kunna börja fundera över om det verkligen är Mary som hade ett litet lamm, eller var det någon annan? Var det bara Mary som råkade ha ett litet lamm?
”Mary had a little lamb”. Betonar vi istället ordet “had” så blir det tydligt att hon inte har något lamm idag. Men det vet vi inte – vi bara förutsätter att hon inte har några fler lamm.
”Mary had a little lamb”. Genom att betona “a” så trycker vi på att hon bara hade ett lamm, inga fler. Även det skulle tyda på att hon idag inte har några lamm alls.
”Mary had a little lamb”. När vi lägger betoningen på ”little” så för det automatisk våra tankar till att tro att just det där lammet som Mary hade, det var ett riktigt litet lamm. Till och med kanske mindre än genomsnittslammet. Var det till och med så att hon kanske födde upp det här lammet med flaska just för att det var så litet?
”Mary had a little lamb”. Den kanske mest felaktiga tolkning vi kan göra av denna text är att börja ifrågasätta om det verkligen var ett lamm som Mary hade. Undermedvetet gör vi detta genom att trycka på ordet ”lamb” i texten. Det kanske var en get som hon hade, som hon inte kunde se skillnad på från ett lamm?
Det här är ett exempel på vad som kan hända när vi läser en text som inte tillhandahåller tillräckligt med information för oss som läsare. Våra hjärnor gör oss då tjänsten, eller rättare sagt otjänsten, att fylla på med information som den tycker borde höra hit. Risken med detta är att vi får en felaktig bild av vad det är som beskrivs.
Vad har nu detta med systemutveckling att göra? Frågar sig vän av ordning.
Tänk att istället för att beskriva Mary och hennes inte längre existerande lamm, så är det ett krav för hur vårt system ska fungera som beskrivs. Om vi då börjar fylla på med information som vi tror hör dit är risken överhängande att systemet inte kommer motsvara kundens förväntan. Därför är det viktigt att vi i varje projekt har ett ordentligt kravarbete, med granskade och godkända krav inför utvecklingen. Alternativet är att vi inte har en enad bild över hur systemet ska se ut, fungera och upplevas. Då kommer utvecklingen ta längre tid, kosta mer och riskera att levereras med lägre kvalitet. Och det är det ingen som vill.
Ett vanlig påstående som gärna dyker upp i dessa sammanhang är:
”Vi jobbar ju agilt, och då kan vi inte skriva så detaljerade krav”.
Det är i min värld ett helt felaktigt påstående. Bara för att vi jobbar agilt betyder det inte att vi inte kan definiera vad produkten ska göra. Agilt är inte lika med hela havet stormar och att allt kan ändras när som. Jobba gärna agilt – men se till att ha ordning och reda.
