Grattis till topplaceringen i The Considition 2018! Hur känns det?
Tack! Det känns fantastiskt kul att tiden man lade ner lönade sig så förvånansvärt väl.
Vad var er upplevelse av tävlingen?
En klassisk pathfinding-utmaning, men med lite annorlunda twist på, i och med Ironman-samarbetet. Det kändes som att det gav en extra dimension till tävlingen. Varför tror ni att ni kom så högt i rankingen?
Det var ju så klart en del arbete för att få ett program som faktiskt sprang en någorlunda bra väg till mål, men utöver det hade vi nog ganska mycket tur i vårt val av viktning av olika alternativ.
Hur såg er tekniska lösning i tävlingen ut – vilket tillvägagångssätt valde ni?
Vi körde på den vedertagna algoritmen A*, då det är en algoritm framtagen för den här typen av problem. Vi valde en implementation i Python då det är ett språk vi båda är bekväma i, och som är väldigt praktiskt för den typen av snabb utveckling vi sysslade med. I lösningen viktade vi de olika powerupsen efter ett till en början smått godtyckligt schema, som efter någon timme med testkörning och tweakning visade sig fungera hyffsat bra. Det vi hade var på inget sätt en optimal lösning, men den var tillräckligt bra för jobbet.
På vilket sätt var fokus på kombinationen mental och fysisk aktivitet spännande i både tävlingen och resan? Hur visade sig det i vårt kreativa triathlon i Santa Monica?
Det var definitivt ett nytt sätt att se på triathlon; att se bortom de så ofta starkt förknippade grenarna för att öppna upp för något mer inklusivt. Det gjorde också att vi som – till skillnad från några andra finalister – inte är några direkta vasaloppsåkare eller vätternrundecyklister, ändå glatt kunde delta på väldigt lika villkor.
